
Igår när jag och Linn lunchade diskuterade vi män. Dåliga karlar och båda brände av några minuters skitsnack. Sen insåg vi att vi var lika dåliga. Att man genom åren bränt många broar enbart pågrund av sina egna handlingar och uppträdande. Att man är exakt lika dålig som den man sitter och väntar på ska ringa.
Sen ser man tillbaka på åren som gått och inser vilka kap man slarvat bort längst vägen. För att man väntade på att han, den där som aldrig hörde av sig, skulle ringa.