Jag blir ju aldrig sjuk. Så när jag väl blir det, tror jag att jag är döende. Igår låg jag däckad i soffan med världens frossa och knaprade piller. Det känns som att revbenen skär in i lungorna och att ryggraden pressas fram genom bröstet. Jag har aldrig varit med om något obehagligare. Jag vaknade precis och är så där lagom groggy efter all medicin. Men nu mår jag bättre. Förutom att ryggraden fortfarande vill slungas ut genom kroppen. Om några timmar måste jag till jobbet....