Idag skulle jag egentligen vara i Borås. Men då jag vaknade och mådde jättedåligt så stannade jag hemma - och jobbade hemifrån. Jag har aldrig någonsin haft såhär tråkigt. Jag har inte varit ensam i 10 timmar på flera år.
Jag har pratat i telefon nonstop. Jag har varit på väg ner till ica flera gånger bara för att hitta någon att prata med. Jag har jobbat nonstop och fått sjukt mycket gjort. Nu mår jag lite bättre och funderar på att möta upp en vän och ta en promenad. Jag kan inte vara ensam en sekund till.
Jag kommer aldrig kunna förstå hur folk kan jobba hemifrån. Fast alla är ju olika. Jag är iallafall ett sällskapsdjur in i benmärgen.